Pastoralsymfonin
(La symphonie pastorale)

När en av den protestantiska prästens församlingsbor dör beger han sig genast till den avlidna för att fullgöra sina plikter. I hemmet finner han den, vid första intrycket sinnesslöa och blinda flickan Geraldine som sedan födseln behandlats som ett djur. Prästen tar med sig flickan hem, till sin hustrus stora förtret och börjar undervisa henne. Långsamt växer vänskap och kärlek fram mellan den unga kvinnan och prästen. Men prästen försöker in i det längsta intala sig själv att det blott är andlig kärlek han känner. Till sist rämnar fasaden och han tvingas ta itu med sina känslor och konfronteras med kärlek av jordisk art.

Boken är en tät och facinerande berättelse om kärlek, men också om styrkan som Geraldine besitter, trots att hon saknar synförmåga. Gidé skriver mycket om människans falskhet och viljan att lägga över ansvaret på Gud istället för på sig själv. Prästen i denna bok lever i en låssasvärld där hans känslor lätt kan "omvandlas" till andlig kärlek, vilket han vägrar se, skadar både hans familj och flickan han försöker hjälpa. Boken är lite kort och jag hade definitivt kunnat föreställa mig den längre. Dess svaghet ligger i det lite ensidiga perspektivet, varför "Pastoralsymfonin" får ett relativt låga betyg. Rent psykologiskt är boken stark, men den känns ensidig och ibland platt därför blir betyget en enkel trea.

// ElinLeticia - 2006-05-06

Pastoralsymfonin (La symphonie pastorale)

Pastoralsymfonin
(La symphonie pastorale)