Döden i Venedig
(Der Tod in Venedig)

Gustav von Aschenbach, en ansedd äldre författare far till Venedig för att vila upp sig. Han är en typisk borgare som aldrig gett sig hän till kroppsliga njutningar. Han motsvarar samhällets ideal i den vida grad att han till och med blivit adlad. I Venedig råkar han på en polsk familj. Den gudomligt vackra sonen i familjen heter Tadzio. Den äldre mannen förförs av ynglingens skönhet. I tankarna börjar han ifrågasätta samhällets dygder och bryta sig loss från den han var. Han jämför ynglingen med Sokrates unge beundrare Faidros. Venedig hemsöks av pesten och trots att stadsfullmäktige försöker dölja sjukdomen avbefolkas den vackra staden snabbt. Aschenbach stannar, eftersom han inte kan föreställa sig att återgå till det liv han tidigare levt - utan skönhet. Medan döden omsluter staden börjar den gamle mannen leva på nytt för att dö.

Denna roman är flerbottnad. Mann ger läsaren flera hänvisningar till grekiska dramer och myter. Det finns med andra ord omfattande symbolik att analysera i "Döden i Venedig". I denna roman kommer jag återigen i kontakt med existenstialismen. Denna berättelse låter ana att livet är betydelsefullt när människan är till och känner, även om det är förtvivlan. Jag blev djupt facinerad över språket och förmågan att måla upp berättelsen på ett levande sätt. Jag tycker att denna bok har många likheter med äldre verk från medeltiden där symboliken spelar större roll än i de flesta moderna böcker. För att verkligen läsa en sådan här berättelse krävs mer tid och engagemang än jag kan upprätta. Dock måste jag ändå ge boken ett omdöme utifrån samma villkor som andra böcker och här får den en trea. Jag kommer definitivt läsa fler böcker av Thomas Mann.

// Elinleticia - 2008-01-07

Döden i Venedig (Der Tod in Venedig)

Döden i Venedig
(Der Tod in Venedig)