Pesten
(La Peste)

Den nordafrikanska staden Oran är som alla andra. Människor lever, älskar, slåss och dör. Det är inget som skiljer Oran från andra städer. Men så börjar stadens råttor dö på gatorna. De kämpar sig ut i solskenet och dör i tusental. Rykten kommer i omlopp och stadens fullmäktige sanerar staden och försöker lugna folk. Det går bra. Folk vill bli lugnade och tro att de är förbi farorna. Sedan börjar folk dö. Tillräckligt många för att staden ska isoleras från omvärlden och pesten bli en del av folks vardag. Det är genom den sympatiska läkaren Riux ögon som vi får se vad som händer med människorna i staden Oran när de inte längre kan blunda för verkligheten.

Pesten. Det är ett ord som inte stämmer med den bild vi har av civilisationen. Människan ska kunna kontrollera sin verklighet. Vi skapar serum, mediciner och avgränsar oss från det onda. Liksom Titanic skulle vara osänkbar tycks människorna i Oran vackla inför insikten att deras civiliserade stad med spårvagnar och caféer kan drabbas av döden. De befinner sig i stormens öga och allt de kan göra är att planera flykt eller finna en mening mitt i det meningslösa. Omöjligheten att kunna påverka sitt eget öde och maktlösheten skapar en avdomning och likgiltighet mot andra människor. Vad är det för mening att leva när man ändå kommer att dö? I Oran blir nihilismen en norm. Och ändå finns den obändeliga viljan kvar. Leva för levandets skull.

"Pesten" är en distanserad berättelse som inte går in på varje enskild människas lidande. Den behandlar istället den kollektiva mänskligheten och visar på den kraft som påverkar människorna i Oran att känna förhoppningar eller misstro framtiden.

På sätt och vis förlorar boken på denna avhållsamhet. Man kommer sällan någon av karaktärerna inpå livet. Därför är det svårt att leva sig in i berättelsen på ett personligt plan. Å andra sidan lever man sig in i den som en del av mänskligheten. Pesten KAN och kommer säkert drabba vår civilisation på nytt. Förhållningssätten till denna fördömelse är sig lika. Människan är människa oavsett om hon har ljusrosa laptops med tillhörande gredelin mus till.

Otvetydligt går mina tankar till Stephen Kings beskrivning av pesten i "The Stand" och jag funderar över vilket resultat man hade fått om man blandat Kings geniala personporträtt med Camus insiktsfulla beskrivningar av samhället i kris. Kanske hade boken fått en annan tyngd och ett annat väsen? Allt det är ju bara spekulationer. Man kan inte redigera ihop en bok med en annan. Men trots allt är avsaknaden av intimitet det som Camus "Pesten" förlorar på och därför får den bara en fyra i betyg (trots att den lätt hade fått en femma om den gripit tag lite mer).

// Elinleticia - 2008-02-21

Pesten (La Peste)

Pesten
(La Peste)