De två vännerna Estragon och Vladimir väntar förgäves på Godot. Deras väntan är en symbol för väntan på livet - rätt meningslös om man bara väntar på det.
Det finns vissa böcker som man bör ha läst för att få anse sig vara allmänbildad. "I väntan på Godot" är en sådan bok/pjäs. Det finns mängder med anspelningar i litteratur till denna pjäs och har man inte sett den eller läst boken går anspelningarna en helt förbi.
"Tyst teater", en profesionell grupp döva dramatiker som fått mängder av utländska priser för sin insats, spelade upp denna pjäs för ett antal år sedan. Att jag då inte förstod den trodde jag berodde på min bristande kunskap i teckenspråk.
Efter att läst boken inser jag dock att jag förstod ganska mycket av pjäsen - men inte poängen. Det gör jag faktiskt fortfarande inte. Ibland kan jag uppskatta absurditeter och förvirrande handlingar även om det inte finns någon direkt "mening" i det hela. Tyvärr upplevde jag inte alls "I väntan på Godot" vara en sådan bok. Jag ger denna nobelprisbelönade bok enkom en tvåa. Den gav mig verkligen ingenting.
// ElinLeticia - 2004-02-09
Möjligen kontroversiell, delvis obegriplig, bitvis påfrestande och enligt min mening oändligt överskattad. Roliga och skruvade dialoger javisst, men det räcker inte om storyn saknar substans. Jag har därför svårt att finna något av den påtalade genialiteten i denna s.k. pjäs. Vladimir och Estragons till synes meningslösa väntan på den okände Godot känns bara – just det – helt meningslös.
// "Stigh" - 2004-05-27


Författare
Beckett, Samuel
Förlag
Bokförlaget Natur och Kultur
Utgivningsår
2003
ISBN
9127087050
Hemsida
Samuel Beckett i Wikipedia
ElinLeticia

"Stigh"
