Tåget var punktligt
(Der Zug war pünktlich)

Heinrich Bölls skildring av skandaltidningen Bild-Zeitungs ”journalistiska” metoder och knep var säkerligen kontroversiell då den först publicerades år 1974. Mycket har dock hänt sedan dess. Den fasansfulla brist på moral och hederlighet som press och etablissemang ger uttryck för i boken har kommit att bli vardagsmat nu för tiden. Nuets realitet har så att säga kommit att överträffa det mardrömsscenario som Böll låter teckna i romanen. Detta leder tyvärr till att den eftertraktade effekten uteblir och Blums öde besvaras enbart med en loj axelryckning från min sida. Att verkligheten sprungit ifrån dikten är emellertid inte det enda problemet som jag fann då jag läste romanen. Ett större problem är istället att bokens karaktärer känns träiga och ogripbara samt att historien, enligt mitt tycke, skildras helt utan värme eller berättarglädje. Det är synd eftersom jag annars är en stor beundrare av Bölls berättarkonst

// "Stigh" - 2004-04-22

Sensommaren 1943, permissionen är slut och bokens huvudperson, den 23-årige Andreas, har just satt sig på det tåg som ska föra honom tillbaka till den östfront som för merparten av det tyska fotfolket innebär en säker och plågsam död. För att acklimatisera sig med den otänkbara tanken om det definitiva slutet räknar han ut tidpunkten och platsen för sin nära förestående bortgång. Under resans gång kommer han att stifta bekantskap med två olycksbröder och i den vänskap som gradvis uppstår mellan de tre soldaterna vaknar livsgnistan till liv igen. Vid ett uppehåll i den polska staden Lemberg hamnar Andreas på en bordell där han finner sitt livs stora förälskelse i en jämnårig polsk flicka. Men kan han verkligen finna någon förtröstan i denna kärlek då han innerst inne förstår att han ovillkorligen kommer att vara död inom bara några timmar?

Tåget var punktligt beskriver på ett obevekligt sätt hur vanliga människor påverkas av att leva mitt uppe i krigets vanvett. Svartsynen blir emellertid aldrig helt dominerande i så måtto att Böll med finstämda beskrivningar av (med-) mänsklig värme visar att livslågan kan fortleva även i det djupaste mörker. Böll lyckas enligt mig att på ett mästerligt sätt skildra den existentiella fruktan som hemsöker en soldat som påbörjat nedräkningen av sina sista dagar och timmar. Jag blev mycket starkt påverkad av denna berättelse och det var med gråten i halsen som jag tillslut lade ifrån mig denna litterära skatt. Ett verkligt måste för varje fredsvän.

// "Stigh" - 2005-02-10

Tåget var punktligt (Der Zug war pünktlich)

Tåget var punktligt
(Der Zug war pünktlich)