Bödeln

Två sammanhängande betraktelser över Bödeln. Här personifieras mänsklighetens kollektiva ondska och vår reaktion inför död och förintelse i bödeln. Vi befinner oss på en skiten krog någon gång under medeltiden. Bödelns liv och verk diskuteras av några fattiga satar. Bödeln själv sitter ensam vid ett bord. Det betyder otur att bara vara i närheten av dödens tjänare, därför förblir han ensam. Senare möter vi Bödeln hyllad under nazisternas guldålder. Den starkes rätt och våldets essens är avgörande och bödeln själv ses som en liten komponent i det stora hela. Inte förrän bödelns själv höjer sin röst blir ondskan belyst från båda sidor.

För sin tid, en radikal uppgörelse med samtidens ondska. Idag känns den lite menlös. Jag gillar att Lagerkvist vågar använda riktigt "talspråk", dialekterna och slangspråket vilket tvingar mig att läsa långsammare och få en färgrikare bakgrundsbild. Jag ger denna korta roman en treaplus. Den kändes tyvärr inte så angelägen som den kanske hade varit om jag läst den när den kom ut.

// ElinLeticia - 2003-07-10

Boken Bödeln behandlar ondskan som subjektivt begrepp och den lätthet med vilken våldsverkare kan komma att beundras av sin omgivning. Två, enligt min mening, alltför kortfattade berättelser vävs på ett lyckat sätt ihop till ett tänkvärt tankestråk. Tänkvärd i all sin enkelhet, men på intet sätt omstörtande i sin framställning.

// "Stigh" - 2004-05-04