Hundra år av ensamhet
(Cien anos de soledad)

García Márquez tecknar i "Hundra år ensamhet" en historia om ett mindre samhälles uppgång och fall. Man skulle även kunna hävda att de hundra åren utgör Colombias första 100 år som självständig stat. Historien är mycket poetisk och skriven med ett vackert och målande bildspråk. Ett stort problem, utgörs av att namnen på så gott som alla huvudpersoner är, om inte identiska så väldigt snarlika, ett problem som efterhand blir alltmer störande och drar ned läsupplevelsen.

// "Stigh" - 2004-04-16

Gabriel García Márquez fick 1982 nobelpriset i litteratur och "Hundra år av ensamhet" anses vara Márquez främsta verk. Boken följer släkten Buendía från det att dess anfader Aureliano tar sig genom träskmarkerna tillsammans med några vänner och grundar samhället Macondo tills samhället hundra år senare tynar bort tillsammans med de sista i släktledet.
På vägen radas en hel linje med oerhört färgstarka personligheter upp, som alla delar ensamhetens förbannelse. Varje medlem av släkten Buendía är ensam på sitt sätt - som generalen som inte kan sluta kriga, kvinnan som är vackrast i världen, upptäckaren som aldrig får upptäcka något, teologstuderande i Rom som aldrig blir påve. Alla är ensamma.

"Hundra år av ensamhet" är på många sätt en förunderlig bok som sägs vara baserad på Gabriel García Márquez egen släkt. Karaktärerna är färgstarka på gränsen till overkliga, men alltid medryckande. Realism blandas med vetenskap och magi på ett otvunget sätt där det ena vävs in i historien lika självklart som det andra. Små vardagliga ting varvas med förbluffande övernaturligheter som man nästan lockas att tro på. I fonden ser vi också hur Colombia som stat utvecklas från ett historielöst pionjärland med hopp och framtidstro till ett trött och exploaterat u-land.

Denna bok ville jag kapitelvis upphöja till min första jordgubbe, medan jag i andra partier mest ville lägga den ifrån mig av leda. Den är för långt - personerna för många och med för likalydande namn. "FEMTIO år av ensamhet" hade nog varit en bättre bok. På slutänden får jag ge boken en jämn fyra och konstatera att jag känner mig sugen på att läsa mer av Gabriel García Márquez.

Maud Backéus läste in boken för "De blindas förlag" 1972 och kontrasterar bokens livfullhet med sin torra, skolade röst på ett ypperligt sätt. Jag upplever att både humor och allvar kommer till sin fulla rätt med hennes inläsning.

// Freddi - 2008-04-29

Hundra år av ensamhet (Cien anos de soledad)

Hundra år av ensamhet
(Cien anos de soledad)