Siddharta
(Siddhartha)

En ovanligt vacker och samtidigt beaktansvärd berättelse om en indisk människas leverne för ca 2500 år sedan. Skildringen av Siddharthas omväxlande framlevnad och själsliga utveckling – från dualism till helhet - är på intet sätt tillrättalagd eller övertydlig. Romanens huvudperson, Siddhartha, hanterar sin tomhet och vånda genom att på olika sätt utveckla sig själv. Efter hårda studier, självförnekelse och botgöring, bestämmer sig Siddhartha för att leva det sinnliga och syndiga livet i storstaden. Syftet med denna abrupta brytning är att åter bryta ner sitt jag, övervinna sin isolation och individuella begränsningar och för att, paradoxalt nog, förverkliga det egna jaget. Siddhartha avslutar sitt sökande med att vid flodens vatten, och som färjekarl, finna balansen i tillvaron likt vattnets oavbrutna kretslopp.

Siddharthas tillvaro skildras med en långsamhet som gör att romanen känns minst tre gånger så omfångsrik än vad den i själva verket är. Hesses språkbruk är som vanligt oemotståndlig vackert och tack vare starka personporträtt erhåller berättelsen en svårslagen intensitet. Berättelsen handling tangerar även ett av de s.k. levnadsloppen i Hesses, enligt min mening bästa roman, ”Glaspärlespelet”. Siddhartha samspråkar i romanen med den vördnadsfulle Gautama (Buddha) – en man som i verkligheten lyssnade till namnet Gotama eller Siddhartha! Denna roman rekommenderar jag framför Coelhos inställsamma magplask ”Alkemisten”. Bör nog inte sträckläsas då berättelsen sannolikt vinner på stegvis självreflektion. Jag hade svårt för att bestämma mig för betyget. Det får bli en femma…

// "Stigh" - 2004-06-28

Siddharta är en ung bramanpojke som lever tillsammans med sin far. De dyrkar de gamla gudarna och ägnar sig åt askes. Men Siddharta känner sig inte fullkomlig och tillsammans med sin vän Govinda beger han sig ut i livet för att fullfölja sitt öde. Först efter mycket lidande vågar han förlora sitt Jag och äntligen bli befriad.

Helt sanslöst vacker historia. Eftersom Stigh, på denna boksida hävdar att Coehlos "Alkemisten" är högst influerad (om inte plankad) av denna historia, kändes det rättvisast att läsa Hesse först. Herman Hesse har ju trots allt fått nobelpriset. Och efter att ha läst Siddharta så förstår jag varför. Bara en riktigt duktig författare kan med så här få ord, skriva en sådan här historia. Detta är en rik och ödmjuk berättelse om livet och om självinsikt. Den tål dessutom omläsning! Jag är redan sugen på att läsa den igen!

// ElinLeticia - 2004-07-08

Siddharta (Siddhartha)

Siddharta
(Siddhartha)