Kejsaren av Portugallien

Första gången som Jan från Skrolycka upplever sann kärlek är när man lägger hans nyfödda dotter i hans armar. Från den dagen är allt förändrat. Hans villkorslösa kärlek till den lilla, som blir döpt till Klara Fina bara växer under åren som går. Klara är en rask jäntunge som aldrig orsakar sina föräldrar något besvär, hon är älskad i hela socknen. Men Klara längtar ut i världen och hon tar första bästa tillfälle som bjuds att ta sig iväg från Skrolycka. Hennes far vägrar att acceptera att flickan försvunnit och försöker i sin längtan skapa en fantasivärld som mer och mer tränger undan den verkliga världen.

En underbar historia om kärlek och svek som inte kunde undgå att beröra mig. I sin enkelhet och med sitt fantastiskt vackra språk målar Lagerlöf upp en tragisk berättelse som blivit älskad i sekel, med all rätt skulle jag vilja säga....

// ElinLeticia - 2004-05-01

Fram till att Jan i Skrolycka fått se sin nyfödda dotter för första gången hade han inte vetat vad kärlek ville säga. Efter att han för första gången fått hålla henne i sina armar visste han inget annat. Resten av sitt liv skulle han älska denna lilla flicka mer än han trodde var möjligt. Han fanns vid hennes sida så mycket han kunde och gav henne total och okritisk kärlek.
När hon uppnått ungdomens ålder av 18 kommer föräldrarna i obestånd och dottern – Klara Fina Gulleborg – erbjuder sig att fara till Stockholm för att införtjäna de 200 kronor som föräldrarna måste betala före den förste oktober för att inte behöva gå från gården. Med smärta – men med stort förtroende och förtröstan – släpper Jan iväg sin dotter och väntar henne självklart tillbaka den förste oktober med en stor sedelbunt i handen. För något annat skulle vara omöjligt för Klara Fina Gulleborg, för vilken inget är omöjligt. Den första oktober har Jan i Skrolycka redan längtat sig halvt galen efter sin dotter – men hon kommer inte. Hon sänder endast ett ombud med pengarna. Själv förblir hon borta. Och så förblir hon i många, många år. Jan i Skrolycka försöker acceptera hur det kan komma sig att hans Klara Fina inte återvänder. Vad kan hålla henne borta? Han vet inte – eftersom hon inte skriver. Och hans hjärna börjar fabulera ihop en massa möjligheter. Och för att separationen de emellan ska vara förståelig, måste det vara oerhört fantastiska orsaker. Slutligen har han nått fram till den punkt då han förstår att något oerhört inträffat. Och det är att hon upphöjts till kejsarinna. Och på grund av allt det innebär, kan hon ännu inte återkomma. Men under tiden håller Jan i Skrolycka på att vänja sig vid att vara Kejsare. Kejsaren av Portugallien – som väntar på att hans dotter Kejsarinnan ska återvända till sin födelseby och återförenas med sin älskade far.

”Kejsaren av Portugallien” är en av de böcker av Selma Lagerlöf som motiverar varför hon fick Nobelpriset i litteratur. Med stor ömhet, människokännedom och enkelhet beskriver hon en kärlek så total och omfattande att den ger huvudpersonens stor lycka, men fråntagen honom gör honom galen. Med inre monologer - på Dostojevskijnivå – får vi följa hur Jan försöker foga ihop den tillvaro som splittrades när hans orsak att existera försvunnit. Stegvis bygger han en upp en galenskap som ska kompensera monumental saknad. Men samtidigt som jag som läsare förstår det uppenbart galna i att utropa sig själv till Kejsare och vandra runt i en by, översållad av glittrande stjärnor – så ser jag ändå upp till Jan i Skrolycka. Han står för den totala kärleken. Hans dotter ger sig av och är borta i flera år – och hör inte av sig alls. Och inte för en sekund hyser han agg mot henne. Hans kärlek till henne är så total att han hellre bygger om verkligheten än riktar någon form av besvikelse eller förebråelse mot henne. Vi andra utgår från vad vi ser, hör och vet – sedan ifrågasätter vi allt utifrån vissa principer som vi bär med oss. Jan i Skrolycka utgår han helt och hållet från kärleken till sin dotter. Den är den enda sanningen – och utifrån den ifrågasätter han allt annat.
Om det största i livet är kärlek och lycka och vår mening är att finna kärlek och lycka: vem kan då egentligen kalla Jan i Skrolycka för galen? Måhända var han en av de enda riktigt vettiga människorna.

Selma Lagerlöf har på ett enkelt och okomplicerat sätt skrivit en mycket djupgående och komplicerad bok som bara kan få riktigt högt betyg. Stig Torstensson läser in denna ljudbok på en bräcklig Värmländska som enligt mig går i total samklang med boken.

// Freddi - 2008-12-10